Det i särklass märkligaste järnåldersgravfält i Härjedalen är det som ligger vid Krankmårtenshögen i Storsjö Kapell. Den lilla grusåsen som fått det egenartade namnet ligger vid sjöstranden och har en mycket markerad profil. I trakten sägs en same vid namn Krankmårten för länge sedan ha blivit begravd där. Att där fanns ett gravfält var länge helt okänt och så kunde det i värsta fall ha förblivit.
Hade det inte funnits en observant och historieintresserad ortsbefolkning i Storsjö Kapell är det mycket möjligt att hela gravfältet hade fraktats iväg som grusfyllning till ett dammbygge. Som tur var gick det inte så illa utan grustäkten stoppades och Riksantikvarieämbetet gavs möjlighet att genomföra en arkeologisk undersökning somrarna 1963 och 1964. Resultaten var minst sagt intressanta. Ända sedan dess har de utgjort ett väsentligt bidrag till diskussionen kring inre Norrlands utveckling under århundradena vid vår tideräknings början.
Krankmårtenhögen visade sig vid utgrävningen innehålla tre komponenter och det eventuella sambandet är en av de intressanta frågeställningar som uppstått kring denna fornminnesplats. Platsen innehöll dels ett grav-fält med ett 30-tal gravar, dels en stenåldersboplats med eldstäder och sten redskap, och dels ett s.k. depåfynd med en nedgrävd samling verktyg och vapen av jarn.
Stenåldersboplatsen är inte ensam av sitt slag. Många finns runt om sjöns stränder och även vid vattendrag i närheten. En verkligt omfattande boplats undersöktes på andra sidan sjön samma år som arbetena på Krankmårtenhögen utfördes.
Inte heller gravarna är de enda vid sjön. Det finns ytterligare ett par järnåldersgravar av samma slag registrerade, men dessa är inte undersökta. De är dock av s k insjögravtyp liksom gravfältet på Krankmårtenhögen.
Vad som gör Krankmårtenhögen så speciellt är bl.a. att det rymmer så många gravar på ett och samma ställe. Det överträffas bara av grav-fält på Smalnäset vid sjön Lossen i Tännäs. På detta registrerades 36 gravar som alla undersöktes innan platsen dämdes över.
Krankmårtenhögens gravfält hade omkring 30 gravar. Några var skadade eller måste av andra orsaker betraktas som osäkra. Andra var välbevarade och tydliga. De senare var låga, ofta vackert lagda, stensättningar. Formen varierade. Trekantiga var 24 av dem, två var runda och en var oval och två oregelbundna. De flesta stensättningarna begränsades av en vällagd kant av stenar eller av en grunt grävd ränna i marken. Flertalet av de triangulära gravarna hade resta hörnstenar. Mitten i gravarna var ofta markerad av ett par flata stenhällar eller klumpstenar. Där i mitten men under stenen påträffades benen av de döda. Benen var brända och visar att de döda kremerats. Inga andra gravgåvor hittades än något järnfragment och en bit av en bronspärla med kvarsittande tygrester.
Efter den arkeologiska undersökningen återställdes gravarna, de omkullfallna hörnstenarna restes upp och området snyggades upp för kunna ta emot besökare. En informationsskylt står i dag på plats och från allmän väg visar skyltar in till gravfältet. Den som har vägarna förbi rekommenderas ett besök på denna fornminnesplats, som är en av Härjedalens i särklass intressantaste!
Ove Hemmendorff
Källor:
Ovanstående presentation baserar sig på undersökningsrapporten “Gravfält i fångstmarken av Bjöm Ambrosiani, Elisabeth Iregren och Pirjo Lahtiperä utgiven av Riksantikvarieämbetet i Stockholm 1984.